Hur går det egentligen till att blåsa glas? Det krävs en otrolig teknik och många timmars övning, för att det ska bli riktigt bra. Vill du testa så finns det glasbruk och hyttor som har “prova-på” möjligheter för allmänheten.
Vid glasblåsning börjar glasblåsaren med smält glas, som finns i en smältugn. I ugnen smälts till exempel glas eller glasämne till cirka 1 400 grader. När glaset är smält kan glasblåsaren börja med att formge glaset. Glasmaterialet är en trögflytande massa, ungefär som sirap och ligger runt 1 100 grader.
Glasblåsaren utgår från sin glasblåsarpipa. Pipan är en stång av metall som är ihålig. I blåsändan av stången finns ett munstycke som blåsaren använder när det ska blåsas in luft i glasmassan. I andra ändan av pipan sitter naveln och den gör att glasmassan kan fångas upp på glasblåsarpipan inne i smältugnen.
Därefter ser glasblåsaren till att blåsarpipan roteras i en jämn takt under tiden som glaset bearbetas, detta för att inte glaset ska rinna av. När sedan glaset väl är centrerat börjar glasblåsaren blåsa in i glasmassan och bearbetningen börjar för att formge glaset.
Bearbetningen har olika moment, beroende på hur glasblåsaren vill att glaset ska se ut. Allt från att svänga pipan, rulla glaset (välsa) med ett välvsbleck, till att använda olika typer av verktyg och forma glasmassan. Dessa verktyg kan bland annat vara skopor, glassax eller tidningspapper som är blött.
När glasblåsaren känner sig nöjd och glaset har fått den form som är tänkt, blåses luft in i glaset till önskad storlek. Därefter, på botten av glasföremålet, sätts det fast en liten metallstång, så kallad puntel, för att sedan plocka bort glasblåsarpipan. För att glasblåsaren ska kunna bearbeta den andra ändan av glaset värms samtidigt glaset för att det inte ska bli kallt. När glas blir för kallt kan det inte formas längre.
Är konstnären nöjd, ska konstverket kylas ner och det görs i en kylugn. Glaset kyls sakta men säkert för att spänningen i glaset ska försvinna, vilket gör att inte föremålet kommer att spricka.