Glas har funnits långt tillbaka i tiden och härstammar från 6 000 år f.Kr. och cirka 1500 f.Kr. började det tillverkas glas i Egypten, Mesopotamien och Fenicien. Detta eftersom de länderna hade den bästa sanden och höga halter av soda, samtidigt förfogade de över krita och kalksten, för att kunna framställa glas.
Det har hittats glaspärlor i bronsåldersgravar och tillverkningen kom till Sverige tidigt, redan runt 400-talet. Då började de smälta och återvinna glas som hade krossas, för att tillverka pärlor av glas. Först under 1200-talet började det blåsas glas som användes som fönster till kyrkor och kloster som byggdes i landet.
I slutet av 1500-talet började olika glashyttor starta sina verksamheter, fast vissa av dem höll inte på i så många år. Från mitten av 1600-talet startade man att tillverka så kallat Venetiansk kristall, som var ett klarglas. Det härstammade från 1300-talet då glastillverkare i Venedig lyckats med att framställa ett relativt klart glas, Christallo, ett glas som hade en gråaktig ton. Sedan under 1500-talet vidareutvecklades glastillverkningen så att glaset verkligen blev klart. Detta spred sig sedan till resten av Europa.
Tillverkningen av glas började utvecklas i Sverige under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, främst då i Småland som blev centrum för all tillverkning av glas och har sedan dess kallats för Glasriket. Några av glasbruken som fanns då var Kosta Boda, Orrefors och Emmaboda.
Under 1900-talet kom allt fler glasbruk och hyttor, där det formgavs glas och konstglas som var unika eller glaskonst i mindre serier. Det har blivit att fler och fler glaskonstnärer har sin egen hytta hemma, för att skapa sitt eget konstglas.
En ny teknik inom glas har börjat användas allt mer, så kallad fusing. Det går ut på att konstnären skär ut glas med olika färger, för att sedan bilda ett mönster, typ mosaik. Därefter smälts och formar glaset i speciella ugnar, fusingugnar. Det gör det lättare att ha sitt eget glasbruk på hemmaplan.